Skönt att inte ha nån skola eller jobb att gå upp till utan bara dra täcket över huvudet och ligga kvar i sängen och dö.

Jag är inte sur, man ska inte vara olycklig men att göra det över msn. Får en att känna sig som betyde man inte mer än så... Sen har man alltid minnena och det är dom som gör ont. Men det har jag väll lärt mig vid det här lagt?
Egentligen var ja ju inte förvånad men det betydde inte att det var detta jag ville...Det var totalt motsatsen.
Jag är ledsen och mina känslor kommer inte försvinna bara så där, tyvärr....
Det finns bara en sak som just nu känns hemskare än minnena. Vad som komma skall, vad jag kommer gruva mig för hela tiden, tills det sker. Vilket det förr eller senare kommer att göra...

Men jag är en hemsk person och hur kunde ja tro att någon skulle kunna gilla mig? Jag hatar mig själv och tänker bara att hade ja kunat göra saker annorlunda hade ja gjort det. Hade jag vetat vad jag kunde gjort för att göra allt bättre hade jag gjort det.
Foffen är halt och på något sätt är det nog mitt fel.
Jag sårar dom jag gillar...